Jag heter Juhani Albin Ahonen, Albin efter min pappa som var en stor förebild för mig.

Jag växte upp under mycket knappa förhållanden i Finland på 50-talet. Pappa var timmerman och mamma var som alla kvinnor på den tiden, hemmafru.

Med åren växte syskonskaran till nio barn. En syster och sju bröder och jag var näst yngst. Min äldste bror Kalevi dog när han fortfarande var ung så idag är vi åtta syskon kvar. Min syster och jag flyttade tidigt till Sverige och här lever vi sedan dess våra liv.

Jag hade familj med mig när jag flyttade hit, min fru och min äldste son som då bara var sex veckor. Allt sedan jag var tonåring har jag arbetat som snickare, först som lärling och numera är jag arbetsledare inom bygg. Snickaryrket var det bästa valet jag någonsin gjort. Skulle jag få chansen att leva om mitt liv så skulle det bli snickare igen. Kunskapen och skickligheten som ett långt yrkesliv ger är obetalbart. När jag har arbetat så är det alltid fint efter att jag är färdig.

För ca femton år sedan blev jag engagerad i kyrkan och kom då i kontakt med Svenska Kyrkans Lekmannnaförbund. Jag kände att det var just den sortens människor som jag ville arbeta och umgås med. 1998 blev jag kassör i Härnösands stifts lekmannaförbund och sedan sommaren 2007 är jag tillförordnad kassör fram till rikskonventet i Stockholm i augusti 2008. Det är en intressant syssla och för mig är det viktigt att ha sina papper i ordning.  Genom att ta hand om det ekonomiska och göra det väl känner jag att jag avlastar övriga i arbetsutskottet och de kan ägna sig åt sådant som jag inte är så bra på. Jag hoppas att jag i framtiden ska kunna vara med och dela på ansvaret för att förbundet växer.

Min önskan för förbundet är att vi skall bli en stark kraft för kristna människor. För mig är det inte det viktiga att vi är många utan att de som är medlemmar brinner för samma sak: att sprida kärlekens evangelium. Jag hörde en gång i Frälsningsarmén när man sjön: ”…… en frälsningssoldat kan aldrig dö.” Så är det. Genom Jesus död på korset får vi evigt liv.  Vårt arbete kommer aldrig att vara meningslöst. Gemenskapen med andra kristna gör oss starka och det är en styrka som jag hoppas att vi ska använda väl.